Ett liv i ovisshet

En kvinna kommer inspringandes på sjukhuset. I famnen bär hon sin fyraårige medvetslösa son. Mamman berättar för mig att han har varit sjuk i flera dagar med hög feber och kramper. Han andas och har regelbunden puls men i övrigt är han helt lealös och reagerar inte på någonting.

Blodsockret visar sig vara normalt. Vi gör två olika malariatest – båda negativa. Vi tar fler blodprover och ett ryggmärgsvätskeprov för att se om han har hjärnhinne- inflammation. Vi hittar ingenting men varje minut kan vara avgörande så vi startar genast en antibiotikabehandling. Efter att alla behandlingar satts igång går jag vidare till en annan avdelning. Jag hoppas tyst för mig själv att något av proverna ger resultat och att han är vid liv nästa morgon. Men jag har lärt mig att inte hoppas på för mycket.